Checklista för generation 1: alla 151 ursprungliga Pokémon

Vad de 151 betyder

De 151 är ett Pokédexintervall, inte en enda produkt. Generation 1 listar varje art i det intervallet, med några av seten där var och en förekommer. Den sidan är checklistan jag använder. Den är inte samma sak som Base, som är 102 kort och innehåller tränare och energi. Folk blandar ihop de två antalen. Jag håller isär dem så att pärmen får rätt antal fickor.

Anteckningen om Pokédex-pärmen är samma metod för alla 1 025 arter. Den här anteckningen stannar vid den första boken, för de ursprungliga 151 är pärmen jag oftast får frågor om. Den långa guiden förklarar varför det här är en generationspärm och inte en setpärm. En produktförpackning med «151» på locket är inte automatiskt den här checklistan.

Var de ursprungliga 151 dyker upp

En art från Kanto kan finnas i Base-eran och igen i ett set som kom decennier senare. Pikachu är den uppenbara. Charizard är den andra. Artsidan listar trycken. Vilket som helst av dem fyller fickan. Jag behöver inte den äldsta kopian, och jag behöver inte den nyaste.

Set i ordning hjälper när jag med flit vill ha de gamla. Base-serien är Base, Jungle, Fossil och seten runt dem. Bygger jag en setpärm av Base är det ett annat projekt med 102 fickor. Kort från det projektet kan också fylla en generationsficka, en gång, om artsraden är tom. Jag plockar inte sönder en setpärm för att pryda generationspärmen. Extrakopian gör det jobbet. Charizard är lätt att behandla som ett undantag. Det är den inte. Fickan vill ha arten, och en common från ett senare set stänger #006 lika ärligt som ett kort jag har tittat på i tjugo år.

Base är en lista, inte hela de 151

Base har 102 kort. En del av de ursprungliga 151 finns inte på den listan. Senare set från Base-eran lägger till fler av dem. En generationspärm väntar inte på de äldre seten. En modern common av en saknad art är en färdig rad.

Jag öppnar ändå gärna Base-listan, för samlarnumren är så jag lärde mig läsa ett kort. Nummerordning, sedan namnet, sedan setsymbolen som kontroll. När en bulklåda påstår sig vara «alla originalen» litar jag inte på påståendet. Jag litar på generationssidan och på korten i handen. Saknas en art i handen är raden tom, oavsett vad locket lovade. Tränare och energi i Base räknas i de 102 och räknas inte i de 151. Den skillnaden är hela anledningen till att jag har två bokmärken och inte ett.

En rad i taget

Jag jobbar checklistan från #001 och nedåt bara när jag är på tålmodigt humör. Oftare tar jag nästa tomma rad som lådan kan fylla. Ordningen i pärmen förblir numerisk även när ordningen jag hittar korten i inte är det. Ficka #050 flyttar inte längst fram för att jag hittade den en tisdag.

En rad är klar när kortet har en sleeve, sitter i fickan och är noterat. Sedan tittar jag på nästa hål. Etthundrafemtioett är många eftermiddagar och samtidigt ingen gåta. Bulk från nästan vilken era som helst har Kanto-varelser i sig. Arbetet är att matcha, inte att önska.

Jag har generationssidan öppen bredvid lådan och bockar ingenting i huvudet. Varelserna jag tror att jag äger är inte alltid de som sitter i pärmen. Mew och startraderna är de folk utgår från är klara. Jag kontrollerar dem ändå. En pärm som saknar #001 för att Bulbasaur fortfarande ligger utan sleeve i en burk är inte färdiga 151, även om resten av sidorna ser fulla ut. De sista tio hålen tar oftast längre tid än de första femtio, och det är normalt. Det är arter mina lådor råkar sakna, så jag lämnar dem tomma i stället för att hitta på ett ersättningskort. Jag låter inte en full sida längre fram lura mig att hoppa över ett hål jag redan har passerat. Bläddringen går bakåt lika gärna som framåt.