Så samlar jag Pokémon-kort i pärmar

Två pärmar, två uppdrag

En setpärm och en generationspärm svarar på olika frågor, och jag blandar dem inte längre. Setpärmen frågar om varje kort i det setet finns, i samlarnummerordning, också när kortet är alldagligt. Generationspärmen frågar om jag har ett kort av varje art i det Pokédexintervallet. Vilket tryck som helst duger där, och vilket språk som helst duger. När jag lät en och samma pärm göra båda jobben tappade jag bort en saknad common, för holo-raden såg färdig ut och hålet syntes inte.

Den långa versionen av sorteringen från kväll till kväll ligger i hur jag ordnar en pärm. Den korta versionen är den jag önskar att jag hade skrivit upp tidigare: välj uppdraget innan sidorna köps. En sida med nio fickor är ett rutnät. Den bryr sig inte om historien på kortet. Det gör jag, så ordningen bestäms först och korten får anpassa sig efter den.

En setpärm följer kortlistan

Base är exemplet jag fortfarande öppnar när någon frågar hur en setpärm fungerar. Setet kom 9 januari 1999 och den offentliga kortlistan har 102 kort. Sidan i pärmen följer den listan: nummer 1, sedan 2, sedan 3, tränare och energi inräknade. Finns kortet på listan finns det en ficka. Jag lämnar inget hål för att kortet är en common, och jag drar inte fram en holo till första sidan för att den glänser.

Hela ordningen på serier och set finns i Pokémon-set i ordning. Den tidslinjen tar jag fram när en bulklåda blandar årtal. Ett kort från Jungle hör inte hemma i Base-pärmen, även om illustrationen känns som samma år. Setsidan är kortlistan och checklistan på en gång. Jag markerar en rad först när just det kortet sitter i pärmen, inte när jag har sett det i en trave på bordet.

En tredje pärm följer ett tema, inte ett set och inte en lucka för en enda art. Temapärmar samlar varje engelskt tryck av en art, en konstnär eller ett slags kort. Alla Pikachu-kort är listan jag öppnar när högen är full av det ansiktet.

En generationspärm följer Pokédex

En generationspärm rymmer ett kort av varje art. Generation 1 är de ursprungliga 151. Generation 1 till 9 är 1 025 arter. Hur jag fyller en Pokédex-pärm är den långa anteckningen om att göra det utan att jaga sällsynta tryck. Checklistan för generation 1 stannar vid de första 151, för det är den pärmen folk menar när de säger de ursprungliga varelserna.

Pikachu visar varför regeln behövs. Artsidan listar varje tryck i det offentliga datat, över många set. Generationspärmen behöver ett av dem. En Pikachu ur bulken fyller fickan. En senare illustration rare fyller samma ficka. Jag sparar inte varje tryck i den pärmen. Det jobbet tillhör setpärmen, och bara för det set jag faktiskt bygger.

Bulk är det som fyller fickorna

De flesta kort som stänger en rad kommer ur bulk. Jag säger det med värme. Bulk är den vanliga högen: commons, uncommons, dubbletter och den där Magikarp som dyker upp igen. Vad jag gör med bulk är sorteringen. Hur jag läser ett kort är hur jag hittar samlarnumret och setsymbolen när högen är blandad och namnet inte räcker.

Jag sorterar på set innan jag sorterar på varelse. Ett kort som passar en öppen rad i en setpärm hamnar där. En extra kopia som passar en tom artsrad kan flytta till generationspärmen. Allt som blir kvar ligger i bulklådan tills en checklista ber om det, eller tills en färdig pärm är redo att lämna huset. Bulken är alltså inte resten efter samlingen. Bulken är högen som gör pärmen färdig.

Den offentliga förteckningen är en checklista, inte en butik

Startsidan är den offentliga räkningen: hur många olika kort som är noterade, och vilka pärmar som har rört sig. Samlingarna är arbetslistan. Där ligger seten grupperade efter serie, varje generationspärm har en länk, och varje art har en egen sida. En fylld stapel betyder att jag har noterat kortet. Den säger ingenting om ett försäljningspris. De offentliga sidorna visar aldrig ett sådant.

När en rad på skärmen och kortet i pärmen inte stämmer vinner pärmen. Jag kallar en pärm färdig först efter att jag har bläddrat igenom sidorna. Skärmen finns så att jag ser hålet innan jag glömmer det. Det är hela förteckningen. Ingen ruta där är en prislista, och ingen stapel betyder att kortet är till salu. Jag skriver en bock först när jag har bläddrat till fickan. En bock utan bläddring är en minneslapp, inte en färdig pärm, och nästa sittning börjar där bocken saknas.

Sleeves, barn och en pärm som lämnar

Ett kort som ska bo i en pärm får en sleeve först. Att skydda korten är anteckningen om sleeves, sidor med nio fickor, sidor med fyra fickor och var jag inte ställer en pärm. Jag började med en burk från mataffären och lärde mig den fuktiga hyllan den hårda vägen. Sleeven är steget jag inte hoppar över, inte ens för en common som finns i varenda bulklåda.

Att samla med ett barn är anteckningen jag använder när ett barn sätter sig vid bordet. En pärm, ett uppdrag och lov att sluta. Att ge bort en färdig pärm är det som händer när en pärm är klar och jag lämnar över den. Jag lämnar över en färdig pärm, inte en näve lösa extra. Den offentliga listan noterar mottagaren och datumet.

Om jag skulle lämna en enda instruktion på en lapp skulle den lyda så här. Välj pärmens uppdrag. Öppna rätt checklista. Sätt en sleeve på kortet som fyller ett hål. Markera raden först när kortet sitter i fickan. Sluta när bordet blir rörigt, och börja nästa sittning vid samma hål. Resten av de här anteckningarna är den instruktionen, utskriven för frågan jag faktiskt får: sidstorlek, bulk, de 151, hela Pokédex, numret på kortet, förvaring, ett barn vid bordet, eller en pärm som lämnar huset.