Hur jag ordnar en Pokémon-pärm

Nio fickor eller fyra fickor

En sida med nio fickor är tre kolumner om tre. Ett kort i sleeve får plats. Ett set på ungefär hundra kort blir ett dussin sidor, en pärm jag kan hålla öppen med en hand. Det är sidan jag använder till setpärmar. Paldean Fates är 245 kort i den offentliga listan, så pärmen med nio fickor är redan en tjock en. En sida med fyra fickor skulle göra samma set till en pärm jag inte vill bära.

En sida med fyra fickor är två kolumner om två, och varje kort sitter större. Den använder jag när poängen är att titta, inte att bocka av en lång lista. En generationspärm kan gå åt båda hållen. Nio fickor får in 1 025 arter i färre pärmar. Fyra fickor gör ett barns favoritsida lättare att hitta, och de gör hyllan tyngre. Jag bestämmer innan första kortet åker in. Att flytta ett färdigt set från en sidstorlek till en annan är en eftermiddag jag redan har lagt en gång, och jag tänker inte lägga den igen. Den långa guiden är skälet till att de två pärmuppdragen hålls isär.

Ordning efter setnummer

Setordning är samlarnumret på kortet, matchat mot kortlistan. Nummer 1 är första fickan, även när det inte är varelsen jag tycker bäst om. Tränare och energi stannar där setet lade dem. Jag gör ingen snygg sida med holo längst fram. Den snygga sidan gömmer den saknade common.

Seten i ordning talar om vilken lista ett kort hör till. Setsymbolen hjälper mig att bekräfta det. Numret är det jag sorterar på. Om två kort delar namn och numren skiljer sig åt är de olika rader. Det lärde jag mig av promo, som ofta ligger bredvid ett huvudset och har en egen räkning. De får inte smygas in i huvudlistan bara för att namnet känns bekant.

Ordning efter Pokédexnummer

Pokédexordning är artordning. Generation 1 går från Bulbasaur till Mew, #001 till #151. Fickan bryr sig inte om vilket set kortet kom från. En common i sleeve från ett nytt set fyller #001 lika ärligt som ett gammalt tryck. Anteckningen om Pokédex-pärmen förklarar varför jag stannar vid ett kort per art. Checklistan för generation 1 är samma idé, avgränsad till de första 151.

Jag skriver Pokédexnumret på en liten lapp i hörnet av sidan bara när sidan börjar ett nytt hundratal. Jag märker inte varje ficka. Checklistan på samlingssidan är registret. Pärmen är beviset. Bläddrar jag till #050 ska den fickan vara #050, även om jag hittade kortet en tisdag och blev glad.

Hur jag markerar en rad

Samlingarna visar en rad som fylld när jag har noterat kortet. Att notera är inte samma sak som att kasta en blick på en trave. Jag lägger kortet i sleeven, sleeven i fickan, och sedan markerar jag raden. Markerar jag först ljuger förteckningen och pärmen har ett hål.

Sleeves och sidor kommer före markeringen, inte efter. Ett kort som nöts blankt i en ficka är ett kort jag sedan måste byta ut, och raden var egentligen aldrig klar. När skärmen och pärmen inte är överens bläddrar jag. Pärmen vinner.

En praktisk kväll ser ut så här. Jag väljer en pärm och låter den andra vara stängd. Jag lägger den matchande traven i nummerordning på bordet, nio kort per rad om jag använder sidor med nio fickor. Jag sleevar varje kort, skjuter in det, och tittar på checklistan först därefter. Kort som inte hör hemma i kvällens pärm åker tillbaka till sin låda innan jag börjar, så att de inte blir ett andra projekt mitt på sidan. En sida färdig och instoppad är en bättre kväll än tre högar som bara blev beundrade. Jag tänder inte en andra lampa och öppnar nästa pärm bara för att den första sidan gick fort. Fort är ett skäl att stanna, inte att dra igång ett till projekt.